.

om hur jag träffade min baby.. som sagt, första gången jag såg han var sommaren 2009, på eriksdalsbadet.
Jag satt med min syster o då jag la den där typiska kommentaren på ett diskret sätt. Men då var det bara ögongodis eftersom jag precis då blivit singel.
 Jag minns att när vi började röra oss hemåt,jag o mina tjejer..började vi prata med christians kompis från ingenstans. De var ett gäng o christian stod bakom med den där nyfikna blicken :p.. iaf.. det slutade med att jag och hans vän bytte nummer för att senare på kvällen åka in med mina tjejer o träffa dem, men det blev inte av så vart den dagen typ "glömd"

den sommaren gick jag ut o festa och såg en kille som jag tyckte kände igen, jag gick med alla mina tjejer och vände mig om för att dubbelkolla men kom inte på varifrån jag sett hnm.. då har han berättat för mig att han kollat för han kände igen mig och såg när jag vände mig om + tjejerna och han vägrade kolla tillbaka. 

2010 maj månad, åkte jag till en fest med min kusin Giuliana. Där presenterade hon mig för Christian. Vi började prata som vänner..Han la den där kommentaren "det är ju du .." på face. 
Jag förstod ingenting förrän jag såg hans bilder från förra sommaren och det var 'han'. Han kom till rållis på min födelsedag (där han hade tydligen trott att jag var full, vilket verkligen inte stämmer.. jag var mer hype och lycklig över vännerna som kom.

Iaf.. jag lånade hans keps, satte mig vid vattnet och prata med en vän, när jag skulle lämna kepsen var han inte där? Vadå bara dra och sen lämna kepsen sådär.. var det taktik eller hade han verkligen glömt? haha;) Whatever.. jag tog med den hem. Och vi bestämde oss för att träffas för att han skulle få sin keps ^^ Han följde med mig när jag pierca nacken, sen gick vi och åt i kungshallen. Vi tog varsitt tåg när jag får ett sms "-kolla i väskan" . Jag hade kvar kepsen. HAHA, jag vet inte om han gjorde så med flit, men från hjärtat alltså, jag glömde heeeelt bort att vi skulle ses bara för kepsen, för jag hade super kul.
Andra dagen gick vi och fika på kaffe60. Vi letade i evigheter för så klumpig som jag är..tappar bort mig så lätt och han efter mig helt vimsig och jag kunde inte sluta skratta. Hemvägen följer han mig till perrongen sådär söt, vi säger hejdå och jag börjar gå när jag från ingenstans får för mig att jag måste vända mig om. Baam jag kysser honom och går igen och in på tåget hahahah. Hellre ångra något man gjort än att ångra något man inte gjort.

Han kom och fira min mammas födelsedag och så fick han träffa min systers pojkvän. Vi hade det rätt så mysigt.. Han sov över för första gången.. 

En annan dag gick vi ut och åt igen, då följde jag med hnm hem, träffa hans mami pratade lite.

Under hela den här tiden, umgicks vi som vänner men att båda var intresserade var vi medvetna om. Vi bestämde oss ändå för att chilla, ingen av oss ville ha något seriöst. Det hade nyligen tagit slut mellan han och hans ex tjej, och jag var inte ute efter någonting specifikt direkt. Det var mer som "tar det som det kommer" .. Det slutade med att jag var med honom hela juli månaden, var med hans familj och vänner.. och jag började då känna att det var nånting, det där är INTE att chilla direkt. Varje kväll satt vi på hans balkong med vattenpipa, musik och vi pratade om ALLT. Jag följde med hans familj till en liten strand.. där han nämnde att han börja gilla mig och jag med. Vi pratade om tidigare känslor för att inte lämna något oklart hos varandra. För varje dag blev det mer och mer. Vi bestämde oss att gå längre än bara chill. Vi var på g till den dagen vi satt i Kista Galleria och åt mat och min mun gick i 180 och mitt i det hela säger han "- vill du bli tillsammans med dig?" så sööööööööööööt men omg, jag vart i chock, jag blev tyst kolla runt och tänkte "shit shit shit shit jag vill men hur ska jag säga" ..........tills han typ gav upp för det tog så lång tid för mig att svara men svaret var självklart JA efter ngn minut. Vi gick direkt och firade.. jag köpte lite fina underkläder och lite gott att dricka hahaha ;p .. det var helt undeerbart.

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli kär i Christian. Inte något negativt med honom utan JAG vet hur jag fungerar. Och jag blir intresserad och jag tröttnar lätt och jag bla bla bla. Noooooo jag älskar den här killen så mkt. Han har varit så ärlig en kille kan vara hittills , vilket jag uppskattar. Visst har vi våra små tjaffs men om vad?? haha vi kan vara så jävla larviga. Vi är småsura och sen när vi tittar på varandra, vill båda bara lee ..

Det hände när jag minst ana det. Precis som folk säger..

jag älskar hans familj och så sjukt skönt att båda pratar spanska, man kan prata med varandras familjer och lyssna på samma musik. Förstå allt.. för hallå vi får inte glömma att SPANSKA ÄR VÄRLDENS FINASTE SPRÅK. 

Jag tänker ta vara på det jag har.. för man vet aldrig när man kan förlora det. Jag säger inte att jag inte tror på oss men att livet har sina vändningar och om man inte alltid är beredd så är det ändå bra att vara medveten och inte sitta och ljuga för sig själv.










OCH JAG ÄLSKAR OSS !! tihihi

Du får mig att glömma allt de dåliga när jag är med dig, alltid påhittig och aktiv med dig. Min syster känner mig bäst utav alla men kan säga att du är något steg ifrån vilket är mycket. Jag är stolt att vara din och att ha dig som pojkvän och skryter gärna men neeee det räcker med det jag sagt nu, resten vet du :p
Du är min lilla bebis!! Så länge jag är med dig tänker jag ta hand om dig mi negrito lindo :)