A lot on my mind by Lil Scrappy
ligger i sängen och har gått igenom mitt plugg, men jag känner mig helt degig så ska röra mig mot gymmet så jag piggnar till.
Jag har börjat jogga/springa nästan varje dag på löpbandet.. jag gör det för att få bort min putande mage som jag ibland får när jag äter. Jag vill ju inte gå ner i vikt så mycket så att jag ser ut som ett skelett, utan vill få en fastare mage/kropp. När man har varit sjuk så länge som jag varit (bulimi nervosa) så kan man lätt falla tillbaka, genom att börja träna extremt, eller äta mindre än vad man borde..för ju mindre man äter desto mer tänker man på det. Det gäller att hålla mottet och vara stark i psyket och att man alltid har någon man kan vända sig till. Jag tänker absolut inte falla tillbaka men ibland känns det bara så jävla svårt och det ger en panik.
Så igår pratade jag med en personlig tränare och hon sa att jag ska göra som jag planerat, springa på band några gånger för att få bort magen (då magen tar upp till ett år att få den riktigt fast när man gått upp och ned i vikt i år.) och sen börja med tyngder för att bygga upp muskler och DÅ tänker jag börja äta massa kolhydrater.
Eftersom jag under alla år varit så besatt i vad man ska äta och inte äta, så kan jag ALLT. Vad man ska äta och inte äta, inte bara för de som vill gå ned i vikt utan också för de som vill bygga muskler osv.
Jag är iaf stolt över mig, trots dom kämpiga åren med just den här besattheten så har jag haft den där livsglädjen med mig, att umgås med människor och lära känna nya. Under min process har jag lärt mig förstå människor mer än jag någonsin kunnat göra. Jag har aldrit tyckt om och tänker inte tillåta att ngn tycker synd om mig, det får mig att känna svaghet och som att jag inte klarar något, att förstå är en sak, att tycka synd är en annan.
Jag känner de som har haft det 10000000 ggr värre än vad jag haft det. Alla har vi haft problem, mer eller mindre. Men vi lär oss hantera dem med tiden. Ingen människa är svag.. även fast vi är så olika så är vi alla sjukt lika, låter knas haha men det är så!
nu måste jag faktiskt göra mig iordning till gymmet! hejdå på er.
(bjuder på en bild, sommaren 2010)
Jag har börjat jogga/springa nästan varje dag på löpbandet.. jag gör det för att få bort min putande mage som jag ibland får när jag äter. Jag vill ju inte gå ner i vikt så mycket så att jag ser ut som ett skelett, utan vill få en fastare mage/kropp. När man har varit sjuk så länge som jag varit (bulimi nervosa) så kan man lätt falla tillbaka, genom att börja träna extremt, eller äta mindre än vad man borde..för ju mindre man äter desto mer tänker man på det. Det gäller att hålla mottet och vara stark i psyket och att man alltid har någon man kan vända sig till. Jag tänker absolut inte falla tillbaka men ibland känns det bara så jävla svårt och det ger en panik.
Så igår pratade jag med en personlig tränare och hon sa att jag ska göra som jag planerat, springa på band några gånger för att få bort magen (då magen tar upp till ett år att få den riktigt fast när man gått upp och ned i vikt i år.) och sen börja med tyngder för att bygga upp muskler och DÅ tänker jag börja äta massa kolhydrater.
Eftersom jag under alla år varit så besatt i vad man ska äta och inte äta, så kan jag ALLT. Vad man ska äta och inte äta, inte bara för de som vill gå ned i vikt utan också för de som vill bygga muskler osv.
Jag är iaf stolt över mig, trots dom kämpiga åren med just den här besattheten så har jag haft den där livsglädjen med mig, att umgås med människor och lära känna nya. Under min process har jag lärt mig förstå människor mer än jag någonsin kunnat göra. Jag har aldrit tyckt om och tänker inte tillåta att ngn tycker synd om mig, det får mig att känna svaghet och som att jag inte klarar något, att förstå är en sak, att tycka synd är en annan.
Jag känner de som har haft det 10000000 ggr värre än vad jag haft det. Alla har vi haft problem, mer eller mindre. Men vi lär oss hantera dem med tiden. Ingen människa är svag.. även fast vi är så olika så är vi alla sjukt lika, låter knas haha men det är så!
nu måste jag faktiskt göra mig iordning till gymmet! hejdå på er.
(bjuder på en bild, sommaren 2010)
Kommentarer
Trackback
